Den svenska festivalscenen förändras

Resorb, kondomer, gummistövlar och öronproppar. Det är egentligen allt man behöver på en festival. Någon typ av kläder brukar underlätta upplevelsen betydligt, och pengar behövs för det mesta, om inte annat så att man kan köpa mat. Många har med sig mat, ett stormkök att laga maten på, tält, sovsäck, liggunderlag m.m., men det allra viktigaste är egentligen de fyra saker som nämns i inledningen. Man behöver inte ha koll på banden som spelar, för hur intresserad man än är av musik så kommer man att missa några spelningar. Det är oundvikligt.

Nya typer av festivaler

Tidigare var en typisk svensk festival ett gäng ungdomar i en skogsdunge i en svensk småstad. Detta koncept utvecklades till perfektion av festivaler som Hultsfred och Arvika, men dessa har de senaste åren sett sina besökarsiffror böja av nedåt. Istället är det stadsfestivaler, som Göteborgs Way out West, Borlänges Peace and Love och Karlskogas Putte i Parken, som får mer och mer publik. I fallet Way out West är det kanske framför allt bokningarna som lockar publik, men ett faktum alla dessa festivaler har gemensamt är att de hålls i större städer – Karlskoga är trots allt större än Hultsfred – vilket gör att de som vill kan bo på hotell istället för på en camping. Den tyska festivalarrangören Scorpio har annonserat att de vill arrangera Sveriges största festival strax utanför Norrköping.

De mindre festivalerna

Samtidigt går det också bra för de mindre, mer nischade festivalerna. Sweden Rock är egentligen inte en liten festival längre, utan går med vinst varje år. Andra exempel är Norbergsfestivalen, som inriktar sig på elektronisk musik, och som hålls i en gammal gruva.

Dessa mindre festivaler klarar sig trots att de ofta hålls på mindre orter. I Gagnef i Dalarna hålls varje år en konst- och musikfestival som lockar hipsters från hela Sverige, och det allra bästa exemplet är Urkult, som i mer än 15 år har lockat en salig blandning av barnfamiljer och etnofantaster till Näsåker i Ångermanland.